Några av de närboende till fastighet 1:14 köpte in den obebyggda och allemansrättsligt tillgängliga fastigheten 1:14 någon gång under andra delen av 1900-talet. 1:14 ligger vid Båtviken och södra Båtsudden, längst ut på Östra Tynningö.

Efter en tid började några  av delägarna hävda att allmänheten inte har tillträdesrätt till området. Så småningom anlades också ett par bryggor, en av dem med ett anslutande trädäck på land.

Miljö- och stadsbyggnadsnämnden i Vaxholm ålade 2003 ägarna att ta bort brygga och trädäck, då nämnden inte ansåg att anläggningarna var förenliga med strandskyddslagen.

Ärendet har sedan varit uppe i länsstyrelsen, länsrätten, miljödomstolen och miljööverdomstolen. Efter att ägarna hade förlorat i länsrätten överklagade de ärendet till miljödomstolen.

Ovan visas den centrala delen av området. Bortom trädet till höger ligger en klippudde, som var ett attraktivt utflyktsmål i barndomsåren. Bråket med strandskyddet, som också inneburit att en del besökare har konfronterats av fastighetsägarna, har gjort att många avhållit sig från besök under ungefär ett par decennier. Områdets allemansrättsliga status har nu fastslagits och vunnit laga kraft i domstol.

Bryggorna till vänster och höger och trädäcket till den vänstra bryggan (ej synligt på bilden) strider mot strandskyddslagen.

De uppställda möblerna på en gammal grund till en gammal riven byggnad, som står på relativt stort avstånd från delägarnas egna fastigheter, är ytterligare ett exempel på icke tillåtna åtgärder enligt strandskyddslagen. Det beror på att deras syfte eller verkan kan vara att avskräcka besökare från att besöka den allemansrättsligt tillgängliga platsen.

Nämnden ålade ägarna till fastighet 1:14 att avlägsna brygga och trädäck på fastighet 1:14, med motivering att anläggningen stod i strid med strandskyddslagen.

Nämnden hade dessförinnan meddelat att man var positiv till att bevilja dispens för brygga och eventuellt tillhörande sjöbod på enbart en plats på fastighet 1:14, men att det i övrigt inte skulle finnas några anläggningar som avhöll besökare från att besöka området.

Man konstaterade nu att någon sådan ansökan inte inkommit, och förelade därför ägarna att mot vite avlägsna nämnda brygganläggning.

Beslutet överklagades av delägarna till länsstyrelsen

I en miljödom i Nacka Tingsrätt 23/6 2008 avslår tingsrätten överklagandet från tre av delägarna till fastighet Tynningö 1:14 (Tynningö Udde).

Därmed fastställs ett beslut av Miljö- och Stadsbyggnadsnämnden i Vaxholm från 5/4 2004, att senast 31/8 2004 avlägsna brygga och trädäck från fastighet 1:14.

Tingsrätten flyttar dock fram tidpunkten för fullgörandet till 31/10 2008.

Naturvårdsverket har i ett yttrande ansett att fastighetsägarnas tolkning av innebörden av vägservitut och hemfridszon inte har något stöd, varken i lagstiftning eller praxis, och att beslutet om undanröjande av anläggningarna på strandskyddsområdet är riktiga.

Nämnden vidhåller sitt tidigare beslut, och upplyser också om att de rekommenderat ägarna att lämna in en ansökan om bygglov för gemensam brygga, eventuellt med vidhängande sjöbodar, på enbart en plats på 1:14.

På övriga platser ska det inte finnas någon anläggning som kan avhålla allmänheten från besök.

Någon sådan ansökan har dock inte inkommit från fastighetsägarna.

Domskäl

Domstolen har efter platsbesök ansett att den väg som vägservitutet avser inte minskar utan i stället ökar områdets tillgänglighet för allmänheten, och att närheten till de överklagandes tomter inte påverkar områdets allemansrättsliga status.

Domstolen fastslår att området inte torde uppfattas som privat tomtmark varken från land eller från vattnet.

Man anser också att den aktuella bryggan och trädäcket - genom sin storlek och placering - avhåller allmänheten från att beträda området.

Domstolen anser därmed att nämnden haft fog för åläggandet att ta bort brygga och trädäck, och delägarnas överklagande avslås därmed.

Beslutet kan överklagas till Miljöverdomstolen, men prövningstillstånd krävs.

Ovanstående dom är viktig, dels för allmänheten och för oss på Tynningö, men också för att för att åskådliggöra vad strandskyddet och dess tillämpning egentligen innebär.

Strandskyddet har tillkommit för att skydda djur- och växtarter, samt för att tillvarata allmänhetens och det rörliga friluftslivets önskemål om allemansrättslig tillgång till stränder.

Tynningö Udde har sedan lång tid - i vart fall sedan mina barndomsår - utnyttjats som utflyktsmål - för kvällspromenader, på roddturer och badutflykter. Det finns ett stort antal fastigheter på Tynningö som inte har tillgång till egen strand.

Nästan alla stränder på Tynningö har bebyggda privata strandtomter, och det finns inte många platser där allmänheten har tillträde till stranden.

Tynningö Udde, och i synnerhet den yttersta klippudden ut mot Torsbyfjärden, har därför framstått som en av de mer attraktiva stränderna.

En tid efter det att närliggande fastighetsägare gick samman och gemensamt köpte in 1:14, kanske i slutet på 1980-talet, började några av delägarna hävda att allmänheten inte hade tillträdesrätt till platsen.

Tjänstemän på länsstyrelsen har vid ett par tillfällen på förfrågan uttalat att området ska anses vara allemansrättsligt tillgängligt, men det har inte fått fastighetsägarna att ändra sin inställning.

Detta har lett till att de flesta som tidigare använt området som utflyktsmål avstått från att bege sig dit, trots att de flesta i likhet med vad nu Miljödomstolen kommit fram till, insett att markägarnas anspråk varit ogrundade.

I och med miljödomen är det nu definitivt fastslaget att området är tillgängligt för allmänheten, vilket är ett välkommet och efterlängtat besked.

Hovrätten beslutade i slutet av februari 2009 att bevilja prövningstillstånd i ärendet. 

Orsaken till att prövningstillstånd meddelades var att klagandena hävdade att en av fastighetsägarna hade även sitt bolag som delägare till sin fastighet, och att föreläggandet inte hade riktats även till hans företag.

Fastighetsägarna angav också som andrahandsyrkande att föreläggandet ska undanröjas, baserat på tidigare anförda skäl, och att strandskyddsdispens ska beviljas eftersom området inte kan nås av allmänheten annat än från vattenområdet.

Miljööverdomstolens dom

Miljööverdomstolen meddelar i dom 2009-10-19 att det kan inte antas att ägarna till fastigheten skulle sakna rättslig eller faktisk möjlighet att följa föreläggandet. De gör inte heller i sak någon annan bedömning än miljödomstolen. Överklagandet avslogs därmed, men datumet för fullgörandet av föreläggandet flyttades fram till 2010-03-01.

Miljööverdomstolens beslut kan inte överklagas.

>> Miljödom i Miljööverdomstolen