Tynningö Strandskyddsförening genomförde en strandvandring längs Marens sydöstra strand 30/7 2011. Vandringen leddes av Allan & Eva Klingström, och samlade 36 deltagare.

Längs Marens sydöstra strand finns en vandringsled, som dock för närvarande är dåligt utmärkt och relativt svår att följa. Startplats är Marens badplats och slutpunkt Marsviken. Delar av stigen är för närvarande relativt krävande. Enligt uppgift kommer arbete med att förbättra leden att inledas hösten 2011.

Från klipporna vid badplatsen fick vi en god överblick över Myrholmsmaren, där stranden på och öster om badplatsen är allemansrättsligt tillgänglig, medan övriga delar med ett litet undantag består av tomter.

Längs den första delen av vandringen fanns skal av musslor som fåglar verkade ha ätit av, det var förmodligen allmän dammussla. Efter en kort vandring nådde vi sundet mellan Myrholmsmaren och Stora Maren, med ett mycket vackert bestånd av lindar.

Intill sundet finns en gammal stock upplagd för beskådande, bärgad från sundet. Allan Klingström berättade att han hade låtit åldersbestämma stocken, den hade avverkats i slutet av sextonhundratalet, och hade samma karakteristika som stockar från samma tid från Skeppsholmen.

I området finns också hässlebrodd, en indikatorväxt, samt spenört och tandrot - Cardamine bulbifera (bild nedan). Tandroten är ganska sällsynt och anonym, och är en indikator på mullrik och näringsrik jord. Den sprider sig mest genom groddknoppar i bladvecken. Den blommar visserligen på vår/försommar, men har dålig frösättning.

Efter sundet måste man gå en kort bit på Tynningövägen, innan man kan gå in på den äldre vägen.

En kort bit in på den gamla vägen kan man på nytt gå ner till stranden, denna gång vid Stora Maren. Vandringen är här delvis mer besvärlig då berget ibland stupar brant ner i vattnet. Här passerade vi ett par bryggor som allmänheten kan och brukar använda som badbryggor. Bryggorna har ursprungligen byggts av enskilda fastighetsägare i närheten, men då de ligger på allmän mark är de numer tillgängliga för allmänheten.

Paret Klingström berättade också att efter det att kommunen skickat ut en skrivelse till en del fastighetsägare med klargörande om innebörden av strandskyddslagen har problemen med den allemansrättsliga tillgängligheten till stränderna vid Maren försvunnit.

Under vandringen såg vi både storlom med ungar simmande i sjön, och talrika spår av bäverns trädfällningar. Allan berättade att i dyviken i Stora Maren har man påträffat kransalger av släktet Chara. I sjön har också påträffats fisken Nissöga.

Längs stranden såg vi exempel på båtar som uppenbarligen inte lagts i sjön på flera år. Detta torde bero på att den tidigare goda tillgången av svensk flodkräfta i Maren har upphört, och det inte längre är meningsfullt att försöka fiska kräftor i sjön. Paret Klingström tror att detta i huvudsak beror på förekomsten av mink.

Jag undrade om det inte alternativt kunde bero på att kräftpest drabbat sjön, till exempel genom att vatten från saltsjön som periodvis kan strömma in i sjön i samband med högvatten i saltsjön fört med sig sporer av kräftpest. Frågan fick inget svar, men det föreföll som om paret Klingström inte trodde att så var fallet.

Strandvandringen avslutades med lättsam och vacker promenad genom Brinkmans hage upp till stora landsvägen.